Djurvän

Vad skulle jag göra när jag på jobbet i söndags såg en gul fjäril sittande på en pelare i butiken? Låta den vara? Nej inte jag. 

Tog upp den försiktigt i min hand, den va slö och följde snällt med. 

Jag tog in den i lunchrummet och satte den i fönstret. 

Nu har vi ju bara plastblommor där och nån enstaka grön växt så jag tog lite honung och vatten på en sked. 

Tog upp fjärilen och provade. Jo då, ut kom snabeln och den åt. 

Den fick sen sitta i fönstret och jag kollade till den dan efter. Japp den levde och jag ger den ny mat, Jo hungrig igen. Den tog sen en flygtur och återvände till fönstret. 

Berättar för de som är i rummet att de sitter en fjäril i fönstret. 

Har sen varit in varje dag, satt fingret framför den och den har klivit upp, och jag har sen matat den. Döpte den till Bo, efter en pixibok jag höll i samma dag jag hittade den. 

Jo då många har skrattat åt mig och ruskat på huvudet. Ja men hallå va händer om jag släpper ut den i de gråa kalla vädret?

Ja nu har Bo iaf fått följa med hem till oss. Visade Nova den och hur jag matade den när den sitter på mitt finger. Hon kollade intresserat och ställde några frågor. 

Den ska nu få flytta till en skola där en av mina vänner jobbar som lärare och har tillgång till biologisalen. 

Jag har iaf en bra känsla i kroppen att jag har gjort nåt bra. Ja även om de nu bara handlar om en fjäril.